Friformsframställning (FFF)
Ponera följande scenario:
Din vän har köpt en sprillans ny iPhone och du har inte kunnat motstå frestelsen att ta en smygtitt på den medan vännen är i närbutiken för att köpa lite snacks. Du tar telefonen i handen och lämnar dina fingeravtryck på den blanka ytan. Plötsligt tappar du greppet om luren som, trots dina desperata försök att försöka fånga den i luften, faller ner i marken komponerad av ljudet från det sprickande telefonskalet. Ditt ansiktsuttryck förändras på några sekunder från barnslig nyfikenhet till desperat förtvivlan, eller? Egentligen springer du till datorn, surfar in på apples hemsida, laddar ner en 3D-modell av skalet och trycker på ”skriv ut”. Skrivaren till höger om dig börjar arbeta och efter en stund står du där med ett nytt telefonskal i handen.
Sanningen är att ovanstående scenario inte alls är teoretiskt omöjlig i och med en teknik som kallas Friformsframställning (FFF) och används sedan slutet av 80-talet. I praktiken finns det flera olika metoder, men alla bygger på samma princip. Det hela börjar med en tredimensionell bild av objektet. Bilden kan till exempel vara ritad i ett CAD-program (program för digitalt baserad design), eller skapad utifrån en röntgenbild ifall objektet i fråga ska användas i medicinskt syfte. När modellen är färdig återstår själva tillverkningsprocessen i en speciell 3D-printer, som väldigt förenklat lägger väldigt tunna skikt på varandra och därigenom, lager för lager, bygger upp objektet. Resultatet blir en verklig modell av 3D-bilden tillverkad på förhållandevis kort tid, beroende på modellens komplexitet.
Naturligtvis har flera mer eller mindre komplicerade tekniska detaljer utelämnats i ovanstående beskrivning, men i grund och botten är principen precis så enkel som den låter. Redan idag används tekniken flitigt inom läkemedelsindustrin, bilindustrin, konsten och så vidare. Om vi återgår till scenariot i början av inlägget så är det största hindret för privat användning kostnaderna. Heter man inte Gates i efternamn, har några Ferraris i garaget eller har råkat pricka in den rätta lottoraden, lär man inte heller ha en 3D-printer stående i vardagsrummet. Låter man fantasin flöda är möjligheterna dock oändliga. Strular kroppen – Tryck på ”print” och skriv ut en liten uppsättning extraorgan, då!